....att det inte kan regna ordentligt när det ändå är grått och trist därute. I fyra dagar har vi haft regn i luften, men bara ynka regndroppar lite här och där. Det är mörkt på himmelen och det känns som man har en hjälm på skallen....alla i kliniken har klagat på huvudvärk hela veckan.
Men nu ska jag inte sitta här och gnälla. Vi har helg och absolut ingenting planerat, precis som jag vill ha det. Den här helgen började definitivt mycket bättre än den förra. (kommer till det senare)
Jag har redan varit ute på promenad och druckit en supergod mandel latte och nu inväntar jag frukost som Sam har åkt och köpt......det blir Manakish (k:et är stumt), det är typ en arabisk pizza med ost och Zaatar, en mix av timjan, sesamfrön och andra torkade örtkryddor och sumac blandat med lite olovolja. Det går inte förklara hur det smakar, det är underbart gott.
En Manakish kan även ha bara ost eller bara köttfärs på, det finns olika varianter.
(bilder lånade på nätet) Då var det bara att vika ihop "pizzan" och äta!
Sedan ska jag sitta och ladda ner lite musik och gå igenom mina musik listor på min ipod. En ny bok av Orhan Pamuk ligger och väntar på mej också.
Anthony har en kompis som här som sovit över. Mycket skratt och roligheter har det varit till sent igår natt. Före tuppen var de uppe dessutom....fattar inte hur de orkar.
Kvällen avslutar vi med hela tjocka släkten (Sams systersöner med familj) på Teatro. Sushi och vin, yessss.
Nu måste jag bara berätta vad som hände förra helgen. Sam gick in i badrummet och skulle göra sig i ordning för ett squash pass med en arbetskamrat. Jag och Anthony skulle också med och göra gymmet osäkert.
Jag och Anthony sitter i köket och väntar...dolar med lite korsord och tycker nog att det tog lång tid för mannen att göra sig färdig.
Plötsligt hör vi hur det knackar.....jag trodde det var Tessie våran hemhjälp. Men det var det inte.....det var Sam som hade blivit inlåst i badrummet.......!!!!!
Han gav mig instruktioner om hur vi skulle lösa detta från utsidan och vi kämpade på.....låset bara snurrade och snurrade....vi fick inget grepp. Totalt urflippat.
Anthony springer ner till "portvakten" /security som sitter nere i lobbyn. Han kommer upp och försöker, gick inte heller. Han ringer till en allt-i-allo-Indier som brukar fixa saker och ting i huset. Han hade även med sig en kollega. Jag började bli irriterad, skulle det vara så svårt. De klarade inte heller av det så det blev att ringa en snickare......fråga mej inte varför. Han kom så småningom och försökte samma sak som vi redan provat....utan resultat. Sam som sitter där inne nu i dryga timmen börjar ropa...."-slå in dörren! " Det var lite tveksamma men med mitt godkännande börjar de bryta upp dörren och sparka. De var så mesiga att jag var tvungen att be de gå på sidan, jag kunde inte se de jobba som 3 små flickor, jag tog sats och med en kung fu spark flög dörren upp. Som tur var hade Sam satt sej i badkaret och dragit för dusch draperiet.....dörr karmarna flög ju åt fanders och spikar likaså.
Det komiska , eller man kanske ska säga tragiska, var ju att en av Indierna hade med sig ett verktyg som gör att man kan öppna låset om man har en del på insidan och den andra på utsidan.......kolla bilden nedan.........
Här pratar han med Sam och skulle hur lätt som helst lämna över verktyget till honom.....
Det sa han först efter vi hade sparkat in dörren och förstört dörren. Det är såna här incidenter som gör att man blir påmind om hur himla primitivt allt kan vara här.
Ibland när vi har ringt och klagat på att a/c:n inte fungerar, då kommer en "ingenjör" med en plastpåse och ringer på dörren. Och vad finns det i påsen kan man undra, jo, en ficklampa och en rulle tejp.....på den nivån är det. Man kan bli galen ibland.
En helt vanlig dag i denna delen av världen.
Peace!
