Saturday, February 27, 2010

Oacceptabelt...

är det ju att komma in på min blogg och hitta en Jul-hälsning!!!! Jag skäms! Nu blir det bättring.
Ska blogga i den mån jag har tid ialla fall. Tittade just in på syrrans blogg och Helens blogg och fick tillbaka lusten igen. Det är verkligen kul att hänga med i nära och käras liv.

Efter en jobbig start på året ser allting lite ljusare ut nu. Resan till Sverige var precis vad vi alla behövde. Kom tillbaka totalt utvilade och med nya krafter.

För er som inte vet, så förlorade vi en nära vän för ca 2 månader sedan. Det var mycket hårt att ta och svårt att acceptera. Wassem, vi saknar dej så mycket. Du lämnade oss allt för tidigt. Vila i frid.



Ovan, tillsammans med sin underbara fru som han lämnade efter sig och 2 små barn. Saknaden är obeskrivlig för dom just nu.
Sam är i Qatar denna helg och stöttar familjen så gott han kan. De har en jobbig tid framför sig.
Själv flyger jag över en helg nästa månad.

Helgen för övrigt har varit lite trist. Hade mycket planer, men det brast p.g.a vädret. Obehaglig sandstorm har dragit in över landet och ...usch...tittade just ut.......det är gult .....

Nathalie gör ett TOEFL prov idag. Test of English as a Foreign Language. Detta behövs för att kunna ansöka till vissa college och universitet. Det går säkert bra.
Vi får se var hon hamnar efter sommaren. Man blir svag i knäna när man tänker på att hon kanske lämnar oss snart......hemska tanke. Jag försöker övertala henne att stanna i Dubai ett år till......

I nästa inlägg lovar jag lite vinter bilder från Sverige-resan.

Ha en bra helg!
Peace!

6 comments:

Hellen said...

Åh, vad kul med ett nytt inlägg, men samtidigt tråkigt att läsa om er vän! Familjen har tur som har er som vänner och stöd i allafall.
Kram

LYCKLIG MOR said...

Äntligen ett nytt inlägg! :-)
Blir alldeles tårögd när jag läser om er fina vän och ser den fina bilden (sååå vackra ihop!)! (visste ju iofs om detta, men det var så fint, skrivet...)
OCH ja! Visst är det skoj att hänga med i varandras liv (på bloggen)! Speciellt när vi inte bara kan springa över på en kopp te, eller kaffe ...;-)
Vad det gäller N så är den vägen redan utstakad, följ vinden säger jag "bara". Jag hoppas då att hon kommer till sverige :-)
Kram och tack!!!

Helen said...

Jippie, jag har saknat dina inlägg!!

Ja, sorgen efter en saknad vän är jobbig. Jag längtar efter min mamma varje dag...

Berätta mer om Nathalies planer för framtiden. Har hon tänkt plugga utomlands?

Ha det gott i sandstormen!
( Här har vi snöstorm!)

Kram!

Annica said...

Härligt att se att du börjat blogga igen, tack för det! Vet att du har haft häcken full på jobbet sen ni kom tillbaka till Dubai. Ja, gud vad tråkigt det var med Wassem, man blir så ledsen när någon går bort som står en nära.
Stackars söta frun och barnen som är så små. Visst var han med på Cypern -83?
Sandstorm! Låter inte roligt! Då har jag nog hellre snöstorm. Här har det snöat i omgångar idag, men ändå härligt vara ute när det är -8 gr. bara.
Ha det bra, kram!!!

Monica said...

Ja det är en ofattbar känsla när en familjemedlem eller vän går bort. Man slits mellan hopp och förtvivlan och det går inte långa stunder så blir man påmind igen....Det gör mest ont att tänka på familjen han lämnade efter sig. Sam var ju där i helgen och "tittade till dom" .... han tyckte det var jobbigt men samtidigt ett litet ljus som glimtar i fjärran. Inte total hopplöshet. 6 åringen pratar non stop om Pappa och fattar att han inte kommer tillbaka. Hon får hjälp av barn psykolog. 2 åringen ...aj aj aj ....Så fort Lubna sätter sig vid sin laptop så skyndar han sej att sätta sig bredvid i hopp om att se bilder på Pappa! Han pekar desperat på bilderna och säger " -Baddi!" Det betyder Vill ha på Arabiska! :(
Nu förstår jag dej lite bättre Helen. Hjärtat går liksom i tusen bitar.
Ja, Annica, det var Wasseem som var på Cypern -83.

Yes Nathalie kommer så småningom att plugga utanför Dubai. Libanon el Sverige. Hon vill givetvis till Sverige, men det blir inte till hten i alla fall.Jenny, hon får följa Mammas vind i ett år till :) Hon blir trots allt bara 17 i sommar! Skriver mer om det senare.

Have a Grand Day my friends!

Unknown said...

Hoppla,

Du och N år otroligt lika på ditt nya bloggfoto! Hon är ju väldigt talangfull flickan men det är alltid bra att vara eftertänksam...Hon har ju all tid framför sig. Har hon bestämt vad hon vill göra? Hälsa familjen så mycket.Det känn sväldigt bra att ni kommer till sommaren också eftersom vi inte riktigt hann med att träffas i vinter.Puss på dig !